baralisa

Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag vill vara anonym eller inte (fast även om jag skall vara anonym blir jag ju inte det helt eftersom ni vet att jag heter Lisa och är 15 men det blir säkert bra ändå) men vi får väl helt enkelt se hur det blir med det.

Jag har tidigare haft flera bloggar men det här är den första jag gör som helt skall handla om min väg mot fri(sk)heten. Jag ville helt enkelt skaffa en ny blogg så att jag kan lämna mina ätstörda tankar bakom mig (så gott det går) och i denna bloggen skall det inte finnas minsta lilla pro ana.

Visst kommer det säkert bli några ångestfyllda inlägg där jag svär att jag skall sluta äta igen men så är det när man skall bli frisk, lite bakslag får man väl räkna med.

jag har inte fått någon äs diagnos men nr jag bröt ihop för någon månad sedan och berättade allting för min mamma så åkte vi dagen efter först till akuten och sedan till en anorexi-bulimi enhet. Både de vanliga doktorerna och läkaren på äs grejen sade att jag absolut har äs men inte full anorexi eller bulimi. Men det lutar mer åt bulimi. Sedan skulle jag egentligen åkt dit på ett bedömningssamtal och förhoppningsvis börjat i alla fall öppenvård. Men jag hade en period då jag ångrade mig och ville sluta äta igen så då övertalade jag min mamma till att inte be BNK skicka en remiss dit (vilket anorexi-bulimi grejen bett om)

Kanske jag senare skriver en "min historia" grej men för tillfället får ni nöja er med det här.

Men nu efter ca 4 år av ätstörningar vill jag bli frisk. Men det går upp och ner men det är 1000 gånger lättare med erat stöd och era gulliga kommentarer (som jag fått uppleva i min förra blogg)

Så var för allt i världen inte rädda för att kommentera, ni gör min dag.

jag har fortfarande kvar min gamla blogg och jag kanske väntar någon vecka innan jag börjar blogga här ordentligt men jag lovar att det snart skall bli bra med uppdateringar.

Puss på er